Samhällsplanering

Samhällsplanering handlar om att planera samhället och dess utveckling. Var vi ska bygga nya bostäder, vägar och olika typer av verksamheter. Vilka områden vi ska skydda och hur vi kan bidra till att skapa ett hållbart samhälle.

Planering av mark- och vattenanvändning och utveckling av bebyggelse och anläggningar kallas fysisk planering, där kommunerna ansvarar för att planlägga för mark- och vattenanvändningen inom sina geografiska gränser. Det betyder att kommunen har huvudansvaret för den planering som sker enligt plan- och bygglagen (PBL). Det finns tre typer av kommunala fysiska planer: översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser.

Översiktsplan

Översikts­planen beskriver de lång­siktiga grund­dragen för hur vi ska ut­veckla och bevara den byggda miljön och kommunens markområden på ett håll­bart sätt. Alla kommuner ska ha en aktuell kommuntäckande översiktsplan. Planen ska behandla enskilda och allmänna intressen, mark- och vattenanvändning och byggande i hela kommunen. Översiktsplanen är inte juridiskt bindande. Den har endast en vägledande funktion för efterföljande beslut såsom detaljplanering och bygglov.

Detaljplan

Kommunen beslutar när och var en detaljplan ska uppföras. Den reglerar på en mer detaljerad nivå markanvändningen och bebyggelsen inom en begränsad del av kommunen. Detaljplaner reglerar mer i detalj var nya byggnader får placeras och hur de ska utformas. En detaljplan ger byggrätt och är juridiskt bindande, det vill säga det som anges i detaljplanen är också det som blir en laglig rättighet att bygga.

Områdesbestämmelser

Områdesbestämmelser är liksom detaljplaner juridiskt bindande, men inte lika omfattande. Områdesbestämmelser används när endast ett fåtal frågor inom ett begränsat område behöver regleras. De kan bland annat användas för att skydda kulturellt värdefulla områden eller riksintressen. De kan också på mer detaljerad nivå reglera bygglovsplikt i befintlig bebyggelse.