God man, förvaltare och förmyndare är ställföreträdare för någon som inte själv kan sköta sina angelägenheter. Här nedan förklarar vi skillnaden mellan de olika uppdragen.
Att vara god man eller förvaltare handlar i grunden om att hjälpa en medmänniska. Båda har i princip samma huvuduppgifter men tillsättning, ansvar och befogenheter skiljer sig åt.
Tingsrätten utser inte god man eller förvaltare om det går att hjälpa en person på ett mindre ingripande sätt, till exempel via fullmakt.
God man
En god man kan inte utses mot en persons vilja utan är en frivillig åtgärd. En god man hjälper eller tar ansvar för en vuxen person (huvudman) som inte klarar av att bevaka sina egna rättigheter, ta hand om sig själv eller ansvara för sin egendom.
Huvudmannen har kvar sin rättsliga handlingsförmåga, har full förfoganderätt över sina konton och får ingå avtal. Huvudmannen ska samtycka till allt det god man gör.
Förvaltare
En förvaltare är en tvångsåtgärd och får bara ordnas när godmanskap inte ger tillräcklig hjälp. Förvaltaren kan alltså utses mot en persons vilja.
Vid förvaltarskap förlorar huvudmannen sin rättshandlingsförmåga för de delar som förvaltaruppdraget avser. Förvaltaren har ansvar för den enskildes bästa och för att sköta de uppgifter som ingår i uppdraget. Inget samtycke behövs då från huvudmannen.
Normalt är en eller båda föräldrarna tillsammans förmyndare för sina barn, så kallade legala förmyndare. Det innebär att de ska ta hand om barnets egendom och företräda barnet i ekonomiska angelägenheter.
I princip råder så kallad fri föräldraförvaltning, det vill säga att förmyndarna har det huvudsakliga ansvaret för att förvalta ett barns egendom. Det finns emellertid undantag i den fria förvaltningen: förvaltningen av barnets egendom kan stå under överförmyndarens tillsyn. Förmyndare är vid dessa tillfällen skyldiga att lämna upplysningar till överförmyndaren.
Om ett barn har en förmögenhet som överstiger åtta prisbasbelopp är förmyndaren skyldig att omedelbart anmäla detta till överförmyndaren. Förmyndaren ska därefter varje år lämna en redovisning över barnets egendom till överförmyndaren.
Oavsett hur stort värdet är på barnens tillgångar är en förmyndare skyldig att förvalta barns tillgångar på det sätt som står i föräldrabalken. Barnets tillgångar får bara användas för dess egna behov, inte föräldrarnas. Om det är nödvändigt kan överförmyndaren besluta att förmyndaren ska redovisa hur barnets tillgångar förvaltas även om tillgångarna ligger under åtta prisbasbelopp. Överförmyndaren kan även ingripa och spärra barnets tillgångar om förmyndaren inte förvaltar dem till barnets fördel.
För vissa handlingar krävs alltid överförmyndarens godkännande, till exempel när ett barn ska köpa eller sälja en fastighet eller bostadsrätt eller om ett barn ska låna eller låna ut pengar.
Publicerad: 2021-12-07 14:58. Ändrad:
2021-12-09 09:59.