Hockeylegenden hyllas med nyinstiftat stipendium

För de lite äldre ishockeyentusiasterna är Lars-Göran Nilsson, som snabbt fick smeknamnet Virvelvinden från Vuollerim, en av de stora profilerna. Han lämnade hembyn Vuollerim för spel i Öjebyn och IFK Kiruna innan han 1965 värvades till anrika Brynäs IF där han var med och vann SM-guld redan under sin andra säsong.

Den blixtrande skridskoåkningen i kombination med utpräglat målsinne var Nilssons signum och gav honom en given plats i Tre Kronor där han till slut gjorde 177 matcher och 45 mål. Nu uppmärksammas han i hemkommunen via ett stipendium i hans namn som vartannat år kommer att delas ut till en eller flera unga, lovande spelare från Jokkmokks Hockeyförening.

– Jokkmokks kommun vill med detta stipendie visa vår uppskattning till en stor idrottsman samtidigt som ungdomars lovvärda insatser uppmärksammas, säger Ann Enberg, fritidschef på Jokkmokks kommun.

Lars-Göran Nilsson gläds att bli ihågkommen i sin hemkommun.

– Det känns fantastiskt roligt att bli uppmärksammad på det här sättet. Inte minst för att det handlar om att premiera unga hockeykillar eller tjejer. Det känns extra fint, säger 72-årige Nilsson som fortfarande har stor kontakt med sin hembygd och ishockeyn. Inte minst i sitt kära Brynäs.

– Jag har huset kvar i Vuollerim och jag tillbringar hela somrarna där. Det är ett fantastiskt samhälle med stor sammanhållning och gemenskap där jag verkligen trivs. Brynäs följer jag som läktarexpert, på gott och ont, med allt vad det innebär, skrattar han.

Hockeylegenden skattar det första SM-guldet med Brynäs 1966 som den mest minnesvärda händelsen i den långa karriären men minns också tillbaka på andra stora stunder.

–Det är klart att Canada cup 1976 var speciellt, precis som att spela med mina stora idoler i landslaget. Att möta den ryska röda maskinen var också minnesvärt. Att ställas mot dessa fantastiska spelare var en upplevelse utöver det vanliga eftersom de var så otroligt skickliga.

Han minns också en speciell tv-händelse lite extra tydligt.

–TV-sporten fick för sig att de skulle göra intervjuer direkt med spelare i utvisningsbåset och jag var ganska upphetsad när Mac Gänger kom med mikrofonen. Det var ett viktigt läge i matchen så jag sa väl en del lite olämpliga saker i stridens hetta. Det blev inga fler rapporter från utvisningsbåset efter det.

Det sägs att du nästan nötte ut isen på Kyrktjärn i Vuollerim när du tränade upp din skridskoåkning som ung. Var det så?

–Jo, där var jag varje dag. Oavsett väder och vind. Det gällde att ligga i. Mina mål var tydliga. När jag gjorde lumpen på A8 i Boden bytte jag om ute i snön vid Björknäs varje dag under hela vintern för att åka runt på uterinken. Jag drömde om hur jag skulle träna och slog fast för mig själv att om jag tränade varje dag måste det vara mer än de bästa. Då skulle jag utvecklas. Det är mitt råd till dagens unga hockeyspelare; träna även på egen hand, utanför den organiserade träningen. Gärna på naturis.

Lars-Göran Nilsson-stipendiet delas för första gången ut på den lokala Idrottsgalan i Jokkmokk den 12 november. Dock utan huvudpersonen själv.

–Jag hade så väldigt gärna velat vara där men jag hade planerat annat sedan länge. Bland annat två jämna födelsedagskalas, men jag önskar alla en jättetrevlig kväll. Det är hur häftigt som helst med 400 galagäster i lilla Jokkmokk.

Skridskovirtuosen Lars-Göran Nilsson, virvelvinden från Vuollerim. Foto: Gävle Dagblad