Konstnären Carola Grahn - från Jokkmokk till NewYork

Konstnären Carola Grahn har sydsamiskt ursprung och är uppvuxen i Jokkmokk. För att vara 35 år har hon redan en gedigen meritlista, fylld av foto- och konstutbildningar, uppmärksammade utställningar och ärofyllda stipendier. 2015 väckte hennes installation med kamouflagemönstrade vimplar i de samiska färgerna både uppmärksamhet och diskussion på festivalen Márkomeannu i Evenes i norra Norge. Verket Samisk Vrede blev ett profilskapande inslag på den samiska festivalen. Inspirationskällan var den amerikanska boken och begreppet Black Rage, som belyser psykisk ohälsa bland mörkhyade personer i USA.

– Kamouflage refererar till krig. För betraktaren handlar det om att fråga sig: Vad är det jag tittar på? Varför är det krigsmönstrat i samiska flaggans färger, säger Carola Grahn.

Samerna har, som svarta i USA, under lång tid varit drabbade av strukturell diskriminering, vilket leder till en typ av psykologisk stress. Nu vill många konstnärer, artister och aktivister uttrycka och synliggöra den ilska som även finns bland många samer i Sápmi. Ilskan är en konsekvens av ett normaliserat undertryckande som påverkar både självbild och identitet. Det har funnits en ignorans och ett metodiskt osynliggörande av det samiska folket från statens sida, och det är historien och mekanismerna bakom som intresserar Carola Grahn.

– Det svenska samhället har inte klart för sig hur samisk historia hänger ihop med den svenska. Många tänker på det som om det vore två helt olika saker men samhällsidéer som till exempel ”rashygien” där man värderade och behandlade folk olika utifrån etnicitet är en del av vår gemensamma historia. Det har aldrig blivit ett vi och vår historia, och kommer aldrig att bli det så länge man inte ser den samiska kulturens upprättelse som något som är viktigt för hela samhällets välmående – inte bara som en enskild samisk angelägenhet.

Carola Grahns konst intresserar sig för sambanden mellan samhälle och individ.

Det pågår ett spännande och viktigt samtal om ras i USA som vi inte har i Sverige. Olika organisationer slåss för svartas rättigheter. Här har jag mött andra konstnärer med urfolksbakgrund som jag pratar med. Det hjälper mig att förstå min egen historia och de olika mekanismerna bakom.

Temanummer om samisk vrede

I maj 2017 har Carola Grahn producerat tidskriften Hjärnstorms temanummer Samisk Vrede tillsammans med författaren Sigbjørn Skåden.

– Det är ett ganska teoretiskt nummer som skissar upp samband mellan samisk-nordisk historia och samtid, och hur den påverkar självbild och psyke. Många som är från en familj som varit marginaliserad, blir kanske snabba att gå i försvar – steget upp till kamp går ganska fort om man är van att bli överkörd. Det blir en överlevnadsstrategi.

I magasinet medverkar flera skribenter från Jokkmokk, bland andra Henrik Blind, Katarina Kielatis och Nils-Olof Parfa.

Kreativ storstadsmiljö

Carola hamnade i New Work när hennes man fick ett forskarstipendium. Det har nu gått snart två år och hon stormtrivs med tillvaron, sin ateljé i Brooklyn och staden New York. Hon beskriver staden som en kreativ smältdegel med ett klimat där det kreativa växer fram på alla nivåer.

– Det är fantastisk stad, superkreativ på så många sätt. Det är skillnad jämfört med Stockholm där mycket är krångligt om man vill starta något, vi är ganska byråkratiska i Sverige. Här arrangerar folk allt möjligt. New York påverkar min kreativitet, här känner jag mig mycket friare. I Sverige är det oftast en enda trend som gäller. Här finns många trender samtidigt och man är fri att hämta inspiration från många håll och uppmuntras att vara unik.

Under de senaste två åren har hon rest mycket till Skandinavien där hon haft flera uppdrag.

– Jag har bland annat haft många engagemang i Norge och en del i Finland. Jag har kunnat kombinera en av världens roligaste städer med den finaste naturen i Norden och fått det bästa av båda världarna.

Ved kan uttrycka mycket

I konsthallen i Trondheim har Carola med hjälp av pappa Göte uppfört ett nytt verk kallat Sorgearbetet. Det är ett typiskt exempel på Carolas konceptuella konstnärskap, där en idé om fysiskt arbete får symbolisera psykiskt arbete. Sorgearbetet är en staplad vedtrave.

Carola laddar ofta sina skulpturer med sådant som refererar till glesbyggd och norrländsk kultur. Hon har jobbat med ved tidigare och tycker att det är intressant. Ved som konstnärligt material refererar till fysiskt arbete och till skog. När en vedtrave förflyttas in i en konsthall väcker den helt andra tankar än då den står på någons bakgård.

– I samisk/norrländsk kultur är många överlag dåliga på att prata om svåra känslor och om att känna sig svag. Istället kanske man går ut och jobbar på olika sätt. Vi har en kultur av att ”bita ihop”. Sorgearbete är ett inre arbete för den som går igenom stor sorg. Det fysiska arbetet i konsthallen symboliserar det, säger Carola och berättar att hon bygger sina verk i olika lager.

– Den som aldrig tittar på konceptuell konst ser kanske bara en vedtrave och blir besviken. Min konst är i dialog med ett sammanhang. Alla kan förstå, men det krävs lite mer jobb än vad till exempel figurativt måleri gör. Min konst är en typ av filosofi, något som speglar samhället.

Mångsidig

Carola Grahn har blivit känd för snöskrift i jätteformat i Kanada, sparsmakade installationer och textskyltar i trärelief men också en döende tall i en cementkub under Kulturhuvudstadsåret i Umeå, där förbipasserade kunde höra melankolisk jojk, trampet av en renhjord och skällande hundar.

Hon jobbar ofta med titlar, enstaka anteckningar, en slags ledtrådar till mer komplexa idéer. På renskinn spänt över canvasram har hon skurit och sytt ihop ordet Lappland. Skriften som ett sår.

– Ordet Lappland blir mer och mer laddat i vår tid. Ordet är kopplat till makt på flera sätt och en del börjar reagera på det. ”Lapp” är kolonialmaktens namn på de koloniserade – same är det egna ordet och det som de flesta vill att vi ska använda nu. Samtidigt betyder Lappland ordagrant ”sameland” och det tycker jag är starkt. På det sättet reflekterar ordet i sig själv både Sveriges koloniala historia och samernas otvivelaktiga tillhörighet till landet.

Toronto nästa

Carola Grahns nästa stora verk ska uppföras i Toronto i Kanada. Utställningen där ett flertal konstnärer medverkar invigs i september 2017 och turnerar sedan ett år i landet.

När det är dags att återvända till Sverige har hon ingen aning. Jokkmokk bär hon ändå med sig, alla dagar.

– Jag är starkt påverkad av min uppväxt i Jokkmokk, av min mamma och pappa, min släkt och vår kultur, i allt jag gör. Jag tycker att precis alla i Jokkmokk skulle få lära sig lite lulesamiska i skolan, jag tror det skulle stärka gemenskapen och öka kunskapen om Jokkmokks historia. Jag tycker att det är viktigt att inte dela upp allt i ”vi och dem” och hitta det som vi kan dela.  Det är viktigt att lyssna, att titta på historien och förstå varför allt är som det är.

Text: Irene Lundström

Foto: privat

Redaktionens tillägg: Efter artikeln skrevs har Carola återvänt till Sverige.

Mer information: www.carolagrahn.se