Lena Viltok, en mästerlig Kaija Anstensen-stipendiat

Lena Viltok kan numera titulera sig som duodjimästare. Det har hon papper på. Hon är den första i svenska Sámpi som fått Svenska Hantverksrådets mästarbrev i duodji. Nu tilldelas hon även stiftelsen Kaija Anstensens Minnesfonds stipendium.

Taggar: #Naringsliv

- Mästarbrevet betyder jättemycket för mig personligen. Jag har livnärt mig på min slöjd sedan 2003 och mästarbrevet är ett kvitto för alla år då det ibland varit lite slitigt, säger Lena Viltok och fortsätter:

- Jag är också jätteglad över stipendiet och speciellt över den fina motiveringen! Jobbar på med det jag älskar och brinner för oavsett, men det är extra roligt när ens arbete blir sett, uppskattat och värdesatt.

2017 års motivering: ”Lena Viltok förvaltar genom sin duoddje, i både traditionell och nyskapande design, en viktig del av det samiska kulturarvet. Hon har också skapat en kulturell mötesplats där våra samiska näringar och kulturuttryck lyfts fram i sitt projekt Gijssá. Mästarbrevet från Statens Hantverksråd, det allra första inom duoddje, är ett bevis på hennes hantverksskicklighet. För detta kunnande i såväl materialval som i utförande, hennes genuina intresse av att bredda kunskapen om det samiska hantverket samt sprida värdet av att bevara och utveckla det tilldelas hon 2017 års stipendium. ”

Sveriges hantverksråd utfärdar mästarbrev till hantverkare som ett bevis på stort yrkeskunnande, erfarenhet och pålitlighet som hantverksföretagare. För sameslöjdare i svenska Sápmi har det tidigare inte varit möjligt att söka, eftersom det inte funnits några kriterier för hur duojdi ska bedömas. För svenska hantverksyrken finns många skolor och utbildningsvägar, men för de samiska hantverken är de få.

– Frågan har länge varit: finns det verkligen mästare inom duodji och är det ett system som vi ska använda oss av? Jag tycker att mästarbrev är väldigt bra, framför allt för oss som har duodji som liv och försörjning, då det är något som redan är väl inarbetat för andra hantverksyrken. Det underlättar kommunikationen med resten av samhället och höjer också slöjdens status, säger Lena.

 

Banade väg för andra

Sameslöjdstiftelsen med sin kompetens blev slutligen länken mellan de sökande slöjdarna och hantverksrådet. Lena Viltok fick lämna in betyg, arbetsintyg från arbetsplatser, foton på slöjd samt redovisa utställningar hon genomfört till Sameslöjdstiftelsen i Jokkmokk för bedömning. Efter att de granskat hennes arbeten och bifallit kunde Sveriges Hantverksråd slutgiltigt avgöra om hon höll måttet för mästartiteln. 

Under hösten 2016 fick Lena som första sameslöjdaren i Sverige mästarbrevet i sin hand. Sedan dess har ytterligare tre samiska slöjdare i svenska Sápmi erhållit mästarbrev.

 

Tidig kunskap och livslångt lärande

Redan som barn hade Lena ett stort behov av att skapa med händerna. Hon klippte, ritade och målade ständigt. Kunskapen om duodji fick hon därhemma. Pappa slöjdade bruksföremål som knivar och kosor till familjen, men också till försäljning. Àhkko/farmor gjorde kaffepåsar, bellingskor, koltar och rot-föremål medan áddja/farfar slöjdade bland annat skidor, åror, träkärl.

- Speciellt min faster Ingrid, mina föräldrar, farmor och farfar lärde mig mycket. Duodjin har alltid legat mig varmt om hjärtat. Drömmen för mig har alltid varit att kunna livnära mig på slöjden, säger Lena.

Slöjdlinjen på Samernas Utbildningscentrums i Jokkmokk var ett självklart val. Där stannade hon i tre år.

- Man behöver kunskaper från andra och äldre, och på skolan fanns verkligen duktiga lärare. Åren på Samernas betydde att jag fick tiden, tid att varje dag hämta in kunskaper, prova på, slöjda och lära mig, säger Lena.

På Samernas fick hon också kunskaper om och kontakter med andra samiska områden än hennes eget, eftersom eleverna kom från alla håll i Sápmi. Själv är hon uppvuxen på norra sidan om Storlule sjösystem med rötterna i Sörkaitum, men lever sedan 20 år tillbaka också i Jåhkågasska där hennes man bedriver renskötsel.

- Men den bästa läraren är ändå tiden då man arbetar. Det går inte att ta några genvägar, det är genom att jobba med materialen jag har lärt mig mycket.

 

Kunskap ger frihet att skapa

För en van betraktare är det möjligt att urskilja vilken slöjdare som ligger bakom varje alster. Alla har sitt uttryck. Lena tror att den som är någorlunda insatt kan se om det är hon som har sytt en dräkt. Hennes sätt att sy framförallt kvinnobälten avslöjar henne.

– Jag syr alltid väldigt breda bälten, precis som min farmor alltid gjorde. Jag tycker att det är snyggt. Man fastnar för egna variationer, säger hon.

Hon tycker att det är viktigt att hålla kvar den traditionella duodjin och dräktskicket, att inte göra alltför stora avsteg. Det är en rikedom att kunna se lokala skillnader och kunna se på dräkten varifrån personen kommer.

- Vid sidan om kan man vara friare. När jag syr vanliga kläder, jackor, kjolar och andra plagg, tar jag inspiration från traditionella snitt, dekorationer och färgsättningar. Det kommer alltid nya material och tyger och det är roligt att experimentera. Men det här är alltid en diskussionsfråga. Jag tycker att det ändå ska synas varifrån man kommer så att man inte blandar olika formspråk, säger Lena.

- Har du kunskap om traditionerna kan du utveckla på ett bra sätt. När man har koll blir man också friare och kan skapa nytt.

 

Brinner för duodjin

Just nu är det full fart i designverkstaden för att fylla butiken i Jokkmokk. I helgen var det julmarknad och nu är siktet inställt på vintermarknaden som går av stapeln första veckan i februari 2018. Under året har hon haft fullt upp med såväl utställning med samiska dräkter i Luleå domkyrka som olika beställningsjobb. Samtidigt drömmer Lena om några egna större projekt, som att sy en traditionell päls i renkalvskinn. Hon har börjat spara särskilt vackra skinn.

- Det här är mitt drömyrke, det jag brinner för. Jag har alltid hållit på med formgivning, design och konst, men jag kommer alltid tillbaka till duodjin. Jag blir aldrig less, säger Lena Viltok.

Så talar en sann mästare.

 

Bild: Sonen Mikkel assisterar när Lena tar emot mästarbrevet. Foto: Mia Viltok

FAKTA KAIJA ANSTENSENS MINNESFOND: Kaija Anstensens Minnesfond inrättades av Stockholms Sameförening som en fristående stiftelse 2008 efter att i arv mottagit kvarlåtenskap efter Kaija Anstensen. Kaija Anstensen var bosatt i Stockholm men hade sitt ursprung från sydsamiskt område på norsk sida. Kaija Anstensen var själv målare och aktiv inom det samiska livet i Stockholm. Syftet med stipendiet är att främja samiska rättigheter och samisk kultur. Stipendiet uppgår till 20.000 kr. Följ minnesfonden på Facebook > 

FAKTA MÄSTARBREV: Mästarbreven delas ut av Sveriges hantverksråd, en ideell förening som verkar för hantverksyrkenas förkovran och för ökad förståelse för yrkesutbildningens och yrkeskompetensbevisens betydelse. Huvudmän för Sveriges Hantverksråd är FöretagarnaHantverkarnas Riksorganisation och Svenskt Näringsliv.


Publicerad: 2017-12-12 06:40. Ändrad: 2017-12-12 06:45.


Näringsliv15 november 2018

Jokkmokk trea i tillväxtundersökning

Jokkmokks placerar sig som trea i Norrbotten i SYNAS undersökning av bästa tillväxt för företag 2018.

Taggar:
Näringsliv13 november 2018

Kåbdalis får drivmedel i pumparna

Kåbdalis expanderar kraftigt och nu ska det snart gå att tanka i byn igen. Efterlängtat av många, inte minst för näringsidkarna och skoterfolket.

Taggar:
Näringsliv07 november 2018

Evas vilda växter ger SPA sin egen smak

Jokkmokks egen kulturguide och matkreatör Eva Gunnare har inte minst gjort sig känd som örtinspiratör. Nu har hennes örtkunskap inspirerat ett Luleåföretag att utveckla sitt SPA-koncept.

Taggar:
Näringsliv06 november 2018

SM-guld och VM-brons till Vuollerim

Norrbottens enda guldmedalj på årets upplaga av SM i Mathantverk, där 450 produkter i olika klasser tävlade, gick till Vuollerim. Mathantverkshusets färskost av fjällkomjölk med hjortron och kvanne blev juryns absoluta favorit. Utlåtandet blev “Kärlek på bit”.

Taggar:
Visa fler nyheter