Unikt konstprojekt präglar förskolan

En stor gråsten, en björkvril och en gammal träbåt som kan tala samiska kommer att bli barnens favoriter på samiska förskolan Giella i Jokkmokk. Konstnärerna Anders Rimpi och Joar Nango har skapat ljudskulpturer där samiska språk, kultur och traditioner ska sporra barnens fantasi och språkutveckling.

Taggar: #Nyhet, #Kommun

Förskolan Giella på Nyborg i Jokkmokk har en rejält tilltagen utegård. Barnen har med stor nyfikenhet följt grävmaskinen som banat väg för elinstallationerna som ska få tingen att tala. Snart ska jobbet vara klart. Den 21 september är det invigning av det snackande konstverken ”Fijfere, Vanás, Gieđgi”, vilket betyder Vril (sydsamiska), Båt (lulesamiska) och Sten (nordsamiska).
   - Konstverken är till för barnen. För att de ska hitta språket måste det vara levande i vardagen redan från början. Om de samiska språken ska överleva måste det finnas förstaspråkstalande från det barnen föds, det är absolut nödvändigt, säger Anders Rimpi som själv varit tvungen att lära sig lulesamiska som vuxen.

Konstnärerna bakom

Anders Rimpi härstammar från Ålloluokta men är etablerad i Göteborg, där han verkar som sångare, kompositör och ljudläggare. Sedan han själv blev pappa har det blivit allt viktigare för honom att inte bara hans son, utan alla samiska barn, ska få möjlighet att lära sig förstå och tala samiska.
   Arkitekten och konstnären Joar Nango, från Tromsø i Norge, utforskar gränsen mellan arkitektur, design och bildkonst. För honom var det både lustfyllt och angeläget att få ta sig an en ”lekehage” med samiskt tema.
   - Barnen kommer att vara språk- och kulturbärare i framtiden. Jag har ofta jobbat med platsspecifika verk, och att få komma till Jokkmokk under ett år och finna folk som är ”open minded” och vill arbeta med oss konstnärer känns bra, säger Joar Nango, som har en ettårig dotter.

En nordsamisk gråsten

Den bärande idén i konstprojektet var att hitta objekt, material och ting med stark förankring i den samiska kulturen och genom dem förmedla ljud, känslor och ord som både kittlar fantasin, överför kunskap och stärker den samiska identiteten hos barnen.
   En av de tre ljudskulpturerna är en stor gråsten, som ligger lite hemlighetsfullt dold bakom ett buskage av höstblommande klasespirea. Den talar nordsamiska. En högtalare i stenen släpper ut ljudet genom ett litet hål i lagom barnhöjd. Barnen har varit förväntansfulla ända sedan stenen kom, klappat den och hälsat välkommen.
   Anders har jobbat fram ljudspåret tillsammans med poeten Sigbjørn Skåden som format karaktären, eller ska vi kalla det ”animerat stenen”.
   - Stenen har funnits i tusentals år och ska finnas många tusen till. Den har sin egen berättelse, talar om evigheten och har en egen jojk, säger Anders Rimpi.

Björkvril som talar sydsamiska

Den sydsamisktalande skulpturen är en vril i en liten njalla, en förrådsbod på påle som Joar Nango tillsammans med Per Tjikkom på Ájtte museum timrat. Inne i njallan, som bara är tre kvadratmeter, kan tre-fyra småttingar krypa in för att möta den talande björkvrilen. Den är bearbetad av Magnus Antaris Tuolja och exemplifierar ett av alla material från naturen till duodji, den samiska slöjden.
   Vrilen talar med barnröst om framtiden, om vad den kan bli. Under njallan kan barnen gunga till ljudet av vind och fåglar.

Lulesamisk gammal båt

En gammal träbåt, en gång byggd av Nils Hansson Rimpi från Barenjargga, ska bli taket till en labyrintliknande skog av barkade björkstammar. Det är en båt som pratar om sin livsresa och sista färd, innan den sjunker till bottnen. Dikter med enkelt språk på lulesamiska tar med barnen till en stämningsfull undervattensvärld med gamla samiska bosättningar, men också med ljud från vattenkraft som skaver. I samtliga skulpturer finns olika slags ljudupptagningar. Ljud som barnen känner igen men också obekanta ljud.
   – Det finns behagliga ljud, som kluckande vatten, men också störande ljud. Det är ett sätt att skapa dynamik. Ljudet av träarbete hos vrilen stärker känslan för området, genom materialen får historien ljud och klanger. Vi lär oss av ljuden och terminologi tas i bruk, säger Anders Rimpi.
   - Det här är ett konstverk för barnen, som är vår publik, men det är kanske lite otillgängligt för vuxna. Dörren till njallan är liten och i labyrinten under båten är det svårare för en vuxen att kravla sig in, påpekar Joar Nango.

Coolt vara konstnär

Det har varit mycket att lösa under arbetets gång. Konstnärerna har varit på plats kortare perioder, däremellan har lokala samarbetspartners drivit arbetet framåt. Som alltid i levande processer skapar tillfälligheter nya möjligheter, och ibland också problem. Exakta ritningar har inte funnits.
   - Mycket kan vara svårt att lösa rent tekniskt, det går inte att googla fram ett svar. Det är det som är coolt med att vara konstnär, nervöst ibland men det ger energi, säger Joar Nango.
   Om man blickar några årtionden framåt i tiden hoppas både han och Anders Rimpi att deras skulpturer bidragit till språkens och den samiska kulturens överlevnad. Om de finge önska skulle alla barn, som då är vuxna, haft en alltigenom positiv upplevelse av att gå på samisk förskola och att vara same. Att de båda har bidragit till att revitalisera de samiska språken så att den samiska kulturen överlever.

Statens Konstråd och Sameskolstyrelsen

Konstkonsulten Åsa Bergdahl berättar att Sameskolstyrelsen/Giella ansökte hos Statens Konstråd om konst till nybyggda Giella.
   – Det är inte så ofta vi samarbetar med myndigheter som har direktkontakt med barn, därför ville vi satsa lite mer och göra en offentlig gestaltning. Jag hoppades att det kunde bli ett projekt med konstnärer som har kunskap om både tradition och samtid och även ville arbeta direkt med barnen. Valet av konstnärer var självklart, Joar Nango och Anders Rimpi, berättar Åsa Bergdahl.
   - Det är ett spännande projekt. Jag har kommit samiska traditioner närmare och lärt mig en del på vägen, både i små och stora frågor. Inte minst om samisk rumslighet och betydelsen av olika typer av redskap. Det har varit en intressant process, där även regionen gått in och Jokkmokks kommun varit behjälpliga med många goda råd.


Publicerad: 2018-08-28 17:36. Ändrad: 2018-08-28 17:37.


Kommun & Samhälle20 september 2018

Drickbart vatten i Porjus igen

Klart att dricka vattnet i Porjus igen. Spola ur ledningen fem minuter, sedan är vattnet klart för konsumtion.

Taggar: #Nyhet, #Kommun
Kommun & Samhälle12 september 2018

Inget behov av utökat provområde

FMV har tidigare meddelat om upprättande av ett tillfälligt provområde i nord-väst. Detta är nu avlyst.

Taggar: #Nyhet, #Kommun
Kommun & Samhälle11 september 2018

Solsken över Naturens Dag i Vuollerim

”Sommar, sommar och sol”, sjöng Mona Torneus, och det stämde på pricken trots att almanackan visade 8 september. Arrangemanget Naturens Dag i Vuollerim blev trivsamma timmar med allt från fisketips, snabbsågning och gofika till – Magnus Uggla.

Taggar: #Nyhet, #Kommun
Kommun & Samhälle11 september 2018

Det var nu eller aldrig för Caisa

Efter sjutton år som gymnasielärare, tre år som grundskolerektor och två år som kulturchef har Caisa Isaksson bytt bana. Sedan 1 juli 2018 driver hon Jokkmokks vandrarhem Åsgård. Drömmen om att driva eget har gått i uppfyllelse.

Taggar: #Nyhet, #Kommun
Visa fler nyheter